At the end of the rainbow there's no gold.

OKEJ - NU RÄCKER DET FÖR #/&"#)¤!
Jag vet att jag är ful, nu måste inte hjärntvätta mig med det. Varenda dag är det samma förbannade visa, samma utskällningar, samma personer som är på en efter skolan. Där sitter dem, bakom sin trygga datornskärm och skriver elaka kommentarer och msnmedddelanden till de personerna de verkligen hatar. När ska ni växa upp och lämna mig ifred? Vad tjänar ni på att tracka andra människor, verkligen trycka ner dem i skorna och låta dem ligga på marken tills de ruttnar bort? NU RÄCKER DET! Nu lämnar ni mig ifred. Jag orkar inte bli stalkad av folk som inte ens vet vem jag är. Vad har jag gjort för att förtjäna någonting sådant? Har jag kanske sårat er? Hur många gånger måste jag be om ursäkt innan ni ska lyssna på mig? Ni pratar om en människa ni inte ens har träffat, en människa ni inte lärt känna på djupet. Kallas det inte fördomar? Ni snackar bakom ryggen på mig och låtsas som om ingenting har hänt. Hur har jag fått reda på det då? Kontakter kallas det. Hela bilddagboken är ett enda stort kontaktnät, om ni inte visste det. Alla vet vilka alla är, tro inte att man kan gömma sig. Förr eller senare får man ändå reda på vem personen bakom användarnamnet är. Jag orkar inte. Och jag vet att jag använder det uttrycket alldeles för mycket. Men vad ska jag säga istället, när jag är så förbannat trött på allting runt omkring mig? Om jag nu är så falsk som ni säger att jag är, fattar jag inte hur ni orkar lägga ner tid på mig? Ofta man trackar sönder en person bara för att man inte har någonting bättre för sig? Jag tycker att det har gått för långt nu. Jag vet att ingen orkar bry sig om hur jag mår, men jag skriver den här uppsatsliknande texten bara för att jag är så FÖRBANNAD på dessa irriterande människor, som lägger sig i ens liv och går en på nerverna tills man flippar sönder totalt. Jag vet inte om jag borde nämna namn i texten, och jag tänker inte heller peka ut någon. Jag tror ni VET vilka ni är.