Jag vet inte var någonstans jag ska börja. Men nu är allting som vanligt igen, tror jag. Men jag vet inte. Jag vet aldrig någonting längre.

"Nothing is certain."

Men vad ska man göra - om man nu inte kan fortsätta med sitt liv? Jag kan inte acceptera mig själv som person om jag inte kan gå vidare och lämna allt det dåliga som har hänt mig, bakom mig. Man måste tillåta sig själv att ta ett kliv bort från det dåliga. Hur ska man annars kunna komma över saker man inte alls hade räknat med? Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag är så förvirrad. Vet inte hur jag ska bete mig. Inte mot någon. Och speciellt inte mot dig, Daki. Jag vet inte hur det blev som det blev. Och jag kan inte säga annat än förlåt. Men även tusen förlåt skulle inte räcka till, jag vet det nu. Jag vill bara att allt ska vara som det var innan, men det kommer inte att bli så, jag känner det på mig. Man kan inte återgå till det gamla hela tiden, man kan inte titta tillbaka på det som har hänt. Man måste helt enkelt gå vidare. Och jag vet inte om jag är redo än. Jag vet inte om jag någonsin kommer att bli redo. Jag vet bara att jag måste, för annars kommer jag inte kunna leva med mig själv.

Var hos doktorn idag - vilket gick bättre än väntat. Skönt att det inte var så allrvalig, det där med astman. Men nu när jag än en gång ska byta medicin så kommer förhoppningsvis allting att lösa sig. Foten har blivit bättre - måste komma ihåg att köpa ett vriststöd så att jag slipper lida av stukade fötter. Ska nog gå till doktorn och fråga om man kan röntga, så att jag inte går runt med värsta sprickan i foten utan att veta om det. Bättre att ta det säkra för det osäkra. Blev klar med filmanalysen igår också.

För övrigt så är jag back on track igen.

Nu har nämligen det mesta löst sig igen, tack vare Clara.

Clara - jag måste prata med dig.

Nu.

Okej, bra.

Jag låter dig vara ifred

och du lämnar mig ifred.

Det är slut nu, SLUT.

S-L-U-T, fattar du?

Ofta du skulle fatta.

Du har aldrig fattat hittills.

Jag pallar inte med, okej?

Låt mig bara vara.

Jag vill inte ha med dig att göra.

Du vet att det är riktat till dig.

Det är till dig som läser min blogg

och inte frågar mig rakt ut

vad som händer i mitt huvud.

Precis, jag kan lika bra säga det rakt ut.

Daki - låt mig vara.

Btw - det är ju alltid mitt fel att du

tog initiativet, eller hur?

Varför har folk problem med att vara trevliga?

Är det svårt att svara trevligt på en vanlig fråga?

Måste man bli ett PMS-monster bara för att
man får en fråga man inte orkar/vill/kan svara på?

PLUGGA! PLUGGA! PLUGGA
PLUGGA! PLUGGA!

PLUGGA!

- Hämta fakta om Fobier

- Skriva på Filmanalysen

- Läsa Catcher in the Rye

8 Mars.

Varför är internet och datorn så seg? :c

YAAAY!
Ikväll är det party som gäller,
men jag kan inte gå,
för jag har gjort illa foten.
:C

Kan ni sluta bråka nu?
Tack.

7 Mars.

Nej, vi har inte gjort slut.

Vi har aldrig varit tillsammans.

Kan ni sluta tjata nu?

7 Mars.

Idag skulle egentligen Daki kommit till Stockholm för att träffa mig. Men så blev det inte. Hennes skola är dum nog att förbjuda henne att åka hit, bara för att de skulle göra någon dum filmövning eller vad det var :c Blir sur på sådant, det är så onödigt. Jag tycker inte om skolor, för de bara förstör. Eller, oftast iallafall. Men de ger en också ett... erbjudanade. Det är väl klart att man är skoltrött, de flesta är eller har varit det någon gång, men man måste ta chansen att plugga. Det gynnar en bara i slutändan, och om man inte tar sin chans får man skylla sig själv lite tycker jag. Men samtidigt tycker jag att skolan ska ha överseende med att om man inte mår bra, och då kanske de kan erbjuda eleven ett alternativ. Till exempel skulle man kunna erbjuda att man kan få läsa hemma, eller att man bara går till skolan för att tenta av? Men eftersom jag inte är politiker, kan jag inte vara med att bestämma hur man ska göra med Sveriges skolor. Jag tycker att som elev ska man få lämna in förslag till Riksdagen, men jag antar att de inte lyssnar på en liten plutt som jag. Men snart är jag myndig - 18 - och då får jag rösta i alla fall. Men synd att det valet inte sker förrän år 2010. Men då ni! Då blir det ändring minsann! D:

I'll put a spell on you.

"Du är en saga för bra
för att vara sann"

One day I'll fly away.

Jag vet inte varför jag ska skriva. Har inget att skriva om. Eller, jo det har jag. Men varför ska jag låta världen ta del om det jag skriver? Verkar inte det lite överflödigt? Jag vill ha mitt privatliv för mig själv.
Jag vet inte vad jag ska tro om någonting längre. Är våld ett sätt att lösa problem på? Jag som trodde att våld föder våld, vilket tydligen var fel att tro. Vad är egentligen rätt och fel när det gäller tro? Alltså, religiös tro menar jag. Varför kan man inte bara acceptera att alla har sitt individuella sätt att se på saker och ting? Är det verkligen så svårt att acceptera andra precis som de är? Har aldrig förstått varför man bråkar så mycket i mellanöstern, för allt ter sig så onödigt i mina ögon. Det finns ingenting som är rätt eller fel längre. Det finns inga synder, det finns (nästan) ingenting som kan förvåna en längre, eller hur?

Underbara ögonblick ska man ta vara på.
Egentligen tycker jag inte att man ska behöva dokumentera varenda minut som går av sitt liv,
men det är väl klart - det är alltid roligt att ta bilder som bevisar att man faktiskt har varit med om en viss händelse. Nuförtiden litar ingen på varandra, eftersom man vet att man kan utge sig för att vara någon annan, man vet att man kan göra sig snygg på bild, man vet det. Och det tror jag är största orsaken till att jag inte litar på vem som helst. När man träffar någon litar man automatiskt på den människan, eftersom man hoppas på att den inte ska vara lika falsk som alla andra. Men ibland slår det fel, ack så fel.

Men jag har hittat en underbar människa.
Hon får mig alltid att skratta, att le, fast jag var ledsen sekunden innan. Hon får mig att må bra på ett sätt som bara min bästa vän fick mig att må. Hon får mig att glömma allt dåligt i mitt liv, och alla problem verkar bortblåsta när jag pratar med henne. Jag har hittat den vackraste flickan i världen. Och hon är bara min, synd för er.

Det finns så mycket mer jag vill skriva, men jag orkar inte uttrycka mig. Jag är arg på fakes, uppblåsta dryga människor som tror att dem är så mycket mer värda än någon annan och jag är arg på våld.
They say that we're living in a movie world.