OKEJ - NU RÄCKER DET FÖR #/&"#)¤!
Jag vet att jag är ful, nu måste inte hjärntvätta mig med det. Varenda dag är det samma förbannade visa, samma utskällningar, samma personer som är på en efter skolan. Där sitter dem, bakom sin trygga datornskärm och skriver elaka kommentarer och msnmedddelanden till de personerna de verkligen hatar. När ska ni växa upp och lämna mig ifred? Vad tjänar ni på att tracka andra människor, verkligen trycka ner dem i skorna och låta dem ligga på marken tills de ruttnar bort? NU RÄCKER DET! Nu lämnar ni mig ifred. Jag orkar inte bli stalkad av folk som inte ens vet vem jag är. Vad har jag gjort för att förtjäna någonting sådant? Har jag kanske sårat er? Hur många gånger måste jag be om ursäkt innan ni ska lyssna på mig? Ni pratar om en människa ni inte ens har träffat, en människa ni inte lärt känna på djupet. Kallas det inte fördomar? Ni snackar bakom ryggen på mig och låtsas som om ingenting har hänt. Hur har jag fått reda på det då? Kontakter kallas det. Hela bilddagboken är ett enda stort kontaktnät, om ni inte visste det. Alla vet vilka alla är, tro inte att man kan gömma sig. Förr eller senare får man ändå reda på vem personen bakom användarnamnet är. Jag orkar inte. Och jag vet att jag använder det uttrycket alldeles för mycket. Men vad ska jag säga istället, när jag är så förbannat trött på allting runt omkring mig? Om jag nu är så falsk som ni säger att jag är, fattar jag inte hur ni orkar lägga ner tid på mig? Ofta man trackar sönder en person bara för att man inte har någonting bättre för sig? Jag tycker att det har gått för långt nu. Jag vet att ingen orkar bry sig om hur jag mår, men jag skriver den här uppsatsliknande texten bara för att jag är så FÖRBANNAD på dessa irriterande människor, som lägger sig i ens liv och går en på nerverna tills man flippar sönder totalt. Jag vet inte om jag borde nämna namn i texten, och jag tänker inte heller peka ut någon. Jag tror ni VET vilka ni är.

Har äntligen lärt mig hur man gör rundade kanter i Ps - är överlycklig nu alltså! Tack till Sofy för hjälpen. Vem är det som är bra i Ps egentligen? ;)

Take my lead I'll set you free
and we will escape from the city.

Har inte haft tid att skriva, jag har helt enkelt "för mycket" att göra. Och jag blir så trött på det. Jag hinner aldrig med min fritid. Jag vill vara ute, sitta och steka i solen, men det hinner jag inte. Jag måste sitta inne och plugga till nationella, men sånt är livet. Sätter man skolan före allting annat så får man prioritera bort en del saker som man hellre velat gjort. Ska sätta igång snart. Har röd flagg i ganska många ämnen nu, men jag ska banne mig fixa dem innan/på Checkpointdagen den 9 Maj.

Såhär ser min vecka ut:
Måndag - skolan (Nationellt prov i Engelska B), dietisten, fixa leg, träna (?), hem, plugga, äta, sova.
Tisdag - skolan, filma till musikvideon, träna, hem, plugga äta, sova.
Onsdag - skolan, redigera musikvideon, hem, plugga, äta, sova.
Tordsag - skolan, redigera musikvideo, träna, plugga, äta, sova.
Fredag - skolan, FRITID (!), hem, sova.

Och så fortsätter det. Egentligen känns det ganska meningslöst, eller hur? Men vad ska man göra istället då? Jag måste gå till skolan, för annars får jag ingen utbildning och då kan jhag inte skaffa jogg i framtiden, och då sabbar jag bara för mig själv. Det finns ingen utväg, man måste utnyttja situationen till max helt enkelt. Det är väl ungefär det jag har lärt mig av mina år i skolan.

MÅSTE MÅSTE: Komma ihåg att lämna in syfteslappen till Draken senast den 7 Maj (tror jag)! (Måste kolla upp för säkerhetsskull..)

Måste se National Treasure - the Book of Secrets. Jag har hört att den fått ganska dåligt betyg, men eftersom jag tyckte att första filmen var så bra, så måste jag se om uppföljaren är lika bra. Har suttit och lyssnat på soundtracket till den första filmen hur länge som helst, och jag känner att jag måste köpa den för att komplettera min samling över bra filmer.

Det är ganska många saker som jag måste, haha.

Håller just på att rita en tecking till Ronja, en pandatecking, som på beställning!
Hoppas att kunna skicka iväg den snarast, och jag är riktigt nöjd med den hittills, även om den inte är speciellt stor. Nu är det klar btw - riktigt söt blev den. Synd att jag ritade den i så liten skala, men det får duga. Lägger upp bild på min bilddagbok senare :)

Pirates of the Caribbean

måste vara världens bästa filmtriologi.

Har inte orkat skriva blogg på ett tag, för det känns som om jag inte har någonting att säga. Jag vet heller inte nu vad jag ska säga, så jag antar att det här kommer att bli ett kort inlägg. Är ledig från skolan idag, vilket är skönt, för så kan jag skriva klart min Psykologi-uppsats. En ganska tung uppgift, men jag känner pressen - jag måste helt enkelt bli klar med den. Annars kommer jag inte få något betyg i den kursen, och det blir lite jobbigt.

Har varit hos doktorn tidigare i veckan, och mina nya mediciner verkar som sagt hjälpa. Det gör mig så glad att höra. Känner att jag äntligen kommer in på rätt spår igen, kommer bort från allt det dåliga. Har som sagt tagit tag i träningen igen, och det verkar löna sig. Känner mig starkare i armarna, och jag tror även att min kondition har förbättrats. Jag vet inte, det känns fel på något sätt att berätta precis allting om sig själv i bloggen, men det är väl det den är till för? Ska dock försöka bli bättre på att uppdatera den...

Var hemma hos Lo igår, och bara chillade. Gjorde ingenting speciellt mer än att vi pratade och skrattade lite, och nu tycks det där problemet ha löst sig. Haha - jag löser alla problem på något magiskt sätt! Jag tror dock inte att det var JAG som löste problemet, utan Lo själv. Glad förf hans skull. :)

Har laddat upp lite nya bilder på bilddagboken, men någon dag i helgen (om det är lika fint väder som idag) ska jag ut och fota lite, i stan. Säg gärna till om någon har lust att hänga på! Förhoppningsvis ska jag åka in med Marre, som jag egentligen skulle träffats i söndags, men då kunde jag inte eftersom psykologi-uppsatsen egentligen skulle in på måndagen. Men nu blev det som det blev med den, och jag skriver förhoppningsvis klart den idag, så att jag kan skicka iväg den!

AAAAAAAAAAAAAHHHH!
Jag är så arg - jag går upp i atomer snart!
Vad roligt.
Jag har fått reda på att det finns folk som snackar skit om mig.
(Menar du det? :o)
Trots att den/de människan/människorna har lagt bråket på hyllan.
Snacka om dubbelmoral (IGEN).
Nu får det fan vara nog!
Jag blir så arg alltså - jag orkar inte bråka!
Jag har bett om ursäkt, men det verkar inte hjälpa.
Vad ska jag göra då?
Tack för att min dag är förstörd.
Tack så JÄVLA mycket.
NU RINGER JAG DIG OCH DEN HÄR GÅNGEN SKA DU FAN SVARA! D:

Tur att jag kom på andra tankar i skolan,
tack vare Lo.
"Vi åt en kvast (Bea)."

Jag har fått en fanclub.
Lite löklikt, va?
Btw, jag och Lo paktar bara så ni vet.

Sitter i skolan och har ingenting bättre för mig än att skriva av mig lite.
Vet inte hur jag ska börja, men jag sätter väl igång nu då.

Jag har fått ordning på min träning igen. Föll ner i en svacka förra veckan eftersom jag låg hemma med feber, men imorgon - då är jag förhoppningsvis back on track igen. Vet att det kommer att lösa sig, ialllafall det mesta. Tröttnar dock fortare på saker och ting när jag mår såhär - inte så kul precis. Vet heller inte hur det ska kunna bli bättre, jag kan inte ändra på mig bara för att någon säger åt mig att göra det. Jag är jag, och antingen accepterar ni det eller så har ni någonting emot det, och då är det mest synd om er - för då är det inte mitt problem längre.

Jag kan inte lägga på mig alla era problem hela tiden. Jag vill så gärna hjälpa, men bara till en viss gräns. Jag mådde dåligt för er skull - åt er - för att alla kom och hela tiden berättade att de mådde dåligt och varför de gjorde det, vilket ledde till att mitt liv ett tag gick ut på att leka psykolog. Jag kan inte ta på mig ert ansvar hela tiden. Man måste kunna ta sitt ansvar och inte lägga över det på andra hela tiden.

Det finns några få människor som jag orkar lyssna på, för de lägger inte över sina problem på mig. De räknar inte med att jag ska läsa dem åt dem, utan de berättar, delar med sig, så att jag ska kunna säga min åsikt. Det är perfekt. Ibland, när jag är på bättre humör, så kan jag ta mig an andra personers problem, och även lösa dem, men det är inte nu. Just nu pratar jag knappt med andra än Clara om problem. Jag orkar inte, ärligt talat. Jag vet att jag använder ordet "orka" för mycket, men vad ska jag säga istället? Säg vad jag ska säga, annars kan du hålla käften.

Jag vet inte ens vad jag snackar om längre. Jag är både arg, sårad, ledsen, glad och irriterad på samma gång. Ju mera jag tänker - desto (stavning...?) mer irriterad blir jag på mig själv. Jag vill så gärna hjälpa, men jag vet att jag inte räcker till. Och det är det som jag stör mig på. Jag menar, det är ju inte så att jag INTE vill finnas till för mina vänner - det är ju snarare tvärt om. Jag VILL hjälpa, men just nu tror jag inte att jag är kapabel till det - jag har andra viktigare saker att tänka på för tillfället.

Jag tror aldrig jag har skrivit såhär snabbt förut. Det gör jag bara när jag har mycket som vill ut, men det har jag alltid. Jag snackar och tänker för mycket. Tänker för mycket förresten, det kan man väl inte göra?

Varför mår alla som jag känner dåligt?
Varför kan jag inte göra någonting åt det?
Varför är jag dålig på att göra andra glada?
Är det kanske jag som är dålig?
Jag börjar tro det, för det måste vara något fel på mig.

Okej. Jag skulle gå till skolan idag - hade förberett allting, packat väskan, lagt fram kläderna. Och så vaknar jag med världens mensvärk. Inte så kul. Så det slutade med att jag stannade hemma. Idag också. Lo ringde, men jag hann inte svara - som vanligt. Förlåt. <3

Miyavibiljetterna släpptes idag iallafall, och just nu är det svart på Ticnet... inte så kul för dem som inte hann beställa. Men jag tror nog att det kommer släppas ett par till inom kort. Ticnet är ju som dem är med biljetter.. Skönt att jag har fått tag i min Moshpitbiljett. Undrar om det är svart på Ticnet? Skulle inte tro det. Måste kolla upp det. Är så glad, för den dagen kommer att bli den bästa, eftersom jag ska vara med min söta lilla Amanda. Är så glad att hon är så positiv igen till allting. Hoppas att det håller i sig bara, för jag vill INTE att hon ska hamna nere i en sådan svacka igen. Vi kommer att ha det SÅ roligt - kommer skriva värsta långa inlägget här senare antar jag!

Jag tänker för mycket tror jag.
Tänker för mycket på andra istället för mig själv.
Jag är ganska irriterande, skulle jag tro.

Kollade nyss upp på Ticnet om Moshpitbiljetterna var slut, men det är fortfarande grönt, så det är lugnt för min del. Hoppas liksom att det inte kommer allt för mycket folk bara. Det orkar jag inte. Jag menar, man vill ju kunna sitta i gräset och chilla och fota liksom.. Plus att innan Moshpit måste jag köpa ett nytt minneskort, så att jag kan ta en massa bilder där!

Idag så har jag inte gjort någonting. Sov lite för länge känner jag, för då blir jag seg och kommer inte att göra någonting vettigt över huvud taget. Igår satt jag uppe till halv ett på natten och pluggade. Jag fick ett ryck och tänkte att jag bara måste göra klart halva engelskaläxan, men så blev det ju inte. Jag försökte i alla fall. Så idag blir det till att plugga!

Jag har så mycket att göra den här helgen så att det inte är klokt. Och jag vet, man ska inte bara sitta där och klaga utan att göra något, man ska verkligen GÖRA det också! Och det är precis vad jag tänker göra:
- Historia: Uppsats om Vikingar
- Historia: Frågor om Iran&Irak
- Svenska: Redovisning om Jane Austen
- Filmkunskap: Film och påverkan
- Engelska: Argumentera för eutanasi

Sitter och lyssnar på 80-talslåtar och skriver min filmkunskapsläxa. Det är nog den bästa musiken, när man ska plugga - man blir på något sätt glad, och motiverad. Eller så är det bara jag som har blivit mer motiverad, eftersom jag har fått reda på att Amanda, som varit nere i en "skolsvacka", har börjat ta tag i saker och ting igen, och sakta jobbar sig upp. Är stolt över dig tjejen! Du betyder så mycket för dig, och jag vet att det kommer att bli den bästa dagen i livet, även fast det förmodligen kommer att hända saker jag inte alls ser framemot under samma dag. Men jag vet att med dig vid min sida, då kan vi klara allt.

Nu har jag fixat om layouten än en gång, så jag hoppas att jag kommer att använda den iallafall en vecka, innan jag byter nästa gång. Jag är väldigt ombytlig av mig har jag märkt. Kan till exempel inte ha kvar samma bilddagbok - har nog haft tio stycken redan, eller, gjort om dem mist tio gånger vardera. Åh, jag gillar inte när jag håller på att ändra mig hela tiden. Till råga på allt, orkar jag inte ens skriva klart filmkunskapsläxan, men det ger sig väl snart..

Har fått reda på att jag har HUR MYCKET SOM HELST att göra i helgen, när det gäller skolarbete alltså. Tror knappast att jag kommer att få någon tid över så att jag kan gå ut och fota. Men idag var det iallafall hyfsat väder, så jag passade på att ta lite bilder på vägen hem från mig.

Kolla min bilddagbok för uppdateringar!

Har nu laddat upp en del bilder nu, skulle vara glad om ni ville kommentera dem.
Vet inte riktigt vad mer jag ska skriva idag, men jag antar att det inte har hänt så mycket dåliga saker idag, vilket är positivt förstås. Jag har pratat endel med mamma idag om vad vi har nästan bestämt oss för vad vi ska köpa till honom i 50-årspresent. Tänk att min farsa blir så gammal? Det går liksom inte in i mitt huvud precis, tycker inte att han är SÅ gammal. Han har ju faktiskt bara NÅGRA grå hår på huvudet, haha. Nej men, pappa äger, för han har spelat gitarr sedan han var 15. Och det tycker jag faktiskt är coolt. Han spelar just nu, det var därför jag kom att tänka på att skriva en snutt om honom.

En sak som jag inte har skrivt om på länge är mormor. Det kändes så hemskt att vara utan henne på min 18-årsdag, även fast farmor och farfar, Martin, mamma och pappa var där. Det känns så hemskt att man inte kan beskriva en saknad med ord. De gamla lämnar oss förr eller senare, och det är livets gång. That's life helt enkelt. Jag vet inte vad mer jag kan säga än att hon var bäst. Jag saknar henne varje dag, men samtidigt känner jag att hon är med oss hela tiden. Som en skyddsängel ungefär. Det är viktigt att man ska ta vara på de stunder man har tillsammans, göra dem speciella så att man aldrig glömmer dem, enligt min mening.

Vart fan tog paprikan vägen?

Jag förstår inte vad folk har för problem.
Orka hopppa på random folk och kalla dem fula.
Det blir väl till att anmäla antar jag.

Bilddagboken har totalt laggat sönder.

Okej, Bilddagboken är back on track igen, vilket gör mig lite gladare, eftersom jag verkligen inte har någon lust att tillbringa resten av min lediga/sjuka dag med att läsa Dvärgen. Dock vet jag att jag MÅSTE läsa ut den tills på FREDAG, men jag håller tidsschemat än så länge. Hoppas på att jag ska kunna träna på torsdag igen, både på skolgympan och på gymet!

För övrigt är jag lagom störd på folk som skriver elaka saker utan att stå för vem dem är IRL.

Jag har som sagt fått min kamera nu. Men tyvärr kunde jag inte gå till skolan idag, på grund av att jag hade hög feber igår. Bara en dag, för idag känner jag mig bättre. Jag är inte helt frisk, men nästan. tror nog att jag ska gå imorgon. Ska redovisa på historian imorgon, och jag har skrivit värsta fina texten, så jag känner att jag bara MÅSTE gå. Plus att jag måste fråga Åsa om vad vi gjorde på psykologin idag + att jag måste ge Lo sin present.

Har tröttnat på att vara trevlig och snäll mot folk. Jag vet inte hur mycket till jag kommer orka innan alla gränser skjuts åt sidan och jag ryter till ordentligt. Det är nära nu, snart exploderar jag av ilska. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, vet att jag måste behärska mig, men det är inte så lätt när det finns folk som går en på nerverna. Jag borde inte inte ens ta åt mig, men det är inte så lätt när man blir anklagad för någonting man inte har gjort.

Idag är det min andra födelsedag. Fast egentligen skulle jag vilja att jag får ytterligare en till födelsedag, men som sagt, jag heter ju inte Findus. Alltså, Findus, som i Pettson och Findus. Han har ju tre födelsedagar om året, remember? Det är så roligt att man fortfarande minns en massa saker från när man var liten. Jag låter som om jag är 80+, men det är jag ju inte. Jag är 18. Och idag är det min andra födelsedag, som sagt. Min farmor och farfar kommer hit idag, och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag kommer att få min älskade kamera. Eller, min och min. Den är ju inte min.. än. Men om jag inte får den vet jag inte vad jag ska göra. Har längtat så otroligt mycket efter den. Min bäbis.

Har en massa skolarbete också att göra:
- Historiauppsats om Vikingarnas könroller (snarast)
- Historiaredovisning om Slaget vid Leipzig (8 April)
- Filmkunskapsprovet (snarast)
- Svenska : Bokdiskussion - Läsa ut Dvärgen (11 April)
- Svenska: Grupppresentation (16 April)
- Matte: Funktioner - prov (11 April)

Och btw, så är Sofie världens sötaste!

UPDATE
Jag fick kameran jag hade önskat mig - och jag kan inte beskriva min lycka i ord. Fler och proffsigare bildder kommer komma upp på min bilddagbok inom kort!

"Jag får fjärilar i magen när jag tänker på dig.

Allt jag kan säga är att du är det bästa som hänt mig."

Idag är det min födelsedag!

18 år är något stort, men det känns inte så speciellt. Visst, jag får tatta mig, jag får pierca mig, men jag VILL ju inte ens det längre? Det känns inget roligt att fylla 18 när det inte kommer ge en några födelar. Eller, det kommer det väl. Jag vet bara inte vad, än. Men idag är det min dag (och Håkan Hellströms) och nu kan ingenting stoppa mig!