Jag vet inte varför jag ska skriva. Har inget att skriva om. Eller, jo det har jag. Men varför ska jag låta världen ta del om det jag skriver? Verkar inte det lite överflödigt? Jag vill ha mitt privatliv för mig själv.
Jag vet inte vad jag ska tro om någonting längre. Är våld ett sätt att lösa problem på? Jag som trodde att våld föder våld, vilket tydligen var fel att tro. Vad är egentligen rätt och fel när det gäller tro? Alltså, religiös tro menar jag. Varför kan man inte bara acceptera att alla har sitt individuella sätt att se på saker och ting? Är det verkligen så svårt att acceptera andra precis som de är? Har aldrig förstått varför man bråkar så mycket i mellanöstern, för allt ter sig så onödigt i mina ögon. Det finns ingenting som är rätt eller fel längre. Det finns inga synder, det finns (nästan) ingenting som kan förvåna en längre, eller hur?
Underbara ögonblick ska man ta vara på.
Egentligen tycker jag inte att man ska behöva dokumentera varenda minut som går av sitt liv,
men det är väl klart - det är alltid roligt att ta bilder som bevisar att man faktiskt har varit med om en viss händelse. Nuförtiden litar ingen på varandra, eftersom man vet att man kan utge sig för att vara någon annan, man vet att man kan göra sig snygg på bild, man vet det. Och det tror jag är största orsaken till att jag inte litar på vem som helst. När man träffar någon litar man automatiskt på den människan, eftersom man hoppas på att den inte ska vara lika falsk som alla andra. Men ibland slår det fel, ack så fel.
Men jag har hittat en underbar människa.
Hon får mig alltid att skratta, att le, fast jag var ledsen sekunden innan. Hon får mig att må bra på ett sätt som bara min bästa vän fick mig att må. Hon får mig att glömma allt dåligt i mitt liv, och alla problem verkar bortblåsta när jag pratar med henne. Jag har hittat den vackraste flickan i världen. Och hon är bara min, synd för er.
Det finns så mycket mer jag vill skriva, men jag orkar inte uttrycka mig. Jag är arg på fakes, uppblåsta dryga människor som tror att dem är så mycket mer värda än någon annan och jag är arg på våld.
They say that we're living in a movie world.
söndag 2 mars 2008
One day I'll fly away.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar