You got a bad reputation.

Ja, det kanske jag har. Men det spelar väl ingen roll? Jag är bara jag och ingen kan ändra på det. Förutom jag själv. Helgen har varit den bästa hittills, vilket jag säger jämt. Men det var det faktiskt. Gjorde så mycket som jag velat göra så länge. Finally there, liksom. Vet inte vad j ag egentligen ska skriva. Det blir bara för mycket ibland. Allt blir för mycket och det gillar jag inte alls. Det är precis som man inte kan prioritera vad som är viktigast av det man måste välja mellan. Men alla måste göra såna val någon gång i livet. Men för mig känns det som att vad jag än väljer blir det fel i slutändan. Helst vill jag inte välja alls. Men jag kan inte skjuta upp det hur länge som helst heller, för någon gång måste jag välja. Problemet är bara att jag inte kommer att kunna välja. Jag vet inte vad som är viktigast. Jag vill inte välja. Varför kan man inte rymma undan från vissa saker? Hoppa över ett steg i livet? Det går inte, för då skulle man inte utvecklas som människa. Det är precis som en film. Huvudpersonen måste utvecklas från 0-100 under en film, och vi människor måste utvecklas från 0-100 under hela vårat liv. Därför kan man inte hoppa över ett steg. Det är precis som om Frodo skulle strunta i att kasta ner Ringen i Domedagsberget. Det är precis som om Peter Parker skulle bli kär i någon annnan än Mary Jane. Man måste gå igenom vissa saker i livet, och det spelar ingen roll om de är jobbiga eller inte. Det viktigaste är att man genomför det och inte tvekar när man verkligen kommer till den tidpunkten man måste välja. Man måste i alla fall försöka. Och det tänker jag göra. Jag måste lämna allt det gamla bakom mig och glömma. Jag måste glömma att det som varit, börja på nytt, stryka ett streck över det dåliga och fokusera mig på det bra som hänt mig. Jag vill inte hålla fast vid det som skadar mig på något sätt. Jag vill bara kunna må bra. Och det gör jag. Fast jag vet att jag skulle kunna må ännu lite bättre om jag bara försökte lite till. Det är just vad jag tänker göra.