At the end of the rainbow there's no gold.

Det var längesedan jag skrev i min blogg. Men när jag väl skriver, så skriver jag för att jag har någnting att säga, och inte för att visa min outfit eller för att jag har svarat på 300 frågor om mig själv. Hur personligt är det egentligen? Jag försöker låta personlig när jag skriver i min blogg, men det är svårt. Jag skriver för att jag vill bli av med irritation, aggresion eller andra obehagliga tankar jag har inom mig. Anledningen till att jag inte har skrivit, är för att jag känner mig helt tom. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan, men det är precis som om allting jag har kunskap om, har blivit bortblåst - känner mig helt urholkad.

Plus att jag häromdagen bråkade med Lo, vilket inte alls var meningen. jag kommer inte klara att vara ovvän med honom - det känns så fel, så om du läser det här, så FÖRLÅT. Du vet att jag menar det, för du känner mig (hoppas jag).

En bra sak som hänt mitt upp i mitt kaotiska liv är att jag precis har gått på sommarlov, och det ser bra ut än så länge. Har ganska hyffsade betyg ändå, och gympan fixar jag upp nästa år. Hoppas bara att mitt och Steffis mål fungerar - jag VILL verkligen att det ska gå vägen. Jag måste bara kämpa lite. Så nu får det vara slut på allt onyttigt ätande (haha), för nu gäller det att satsa.

Är dock oroad över hur jag ska klara mig med "bara" 2900 kronor i sommar.. Det är liksom 3000 spänn på 3 månader ungefär, plus att jag ska åka till USA också. Iochförsig är det ungefär lika mycket som ett studiebidrag, så klaga ska jag inte göra!

Måste verkligen skärpa mig,
men det är så "mycket" jag måste köpa:
- En ny platt-tång (110v) - 500:-
- Minneskort på 8GB - 400:-
- Nya Skyllcandyhörlurar (i USA)
- Nya kläder (USA)