At the end of the rainbow there's no gold.

MVG i Filmkunskap.
Borde vara nöjd, men det är jag inte. För idag var det helt enkelt en pissdag. Vill inte förklara vad som har hänt, har inte ens ork till det. Det är ingenting som behöves dokumenteras. Jag spelar falskspel känns det som, eftersom jag är oärlig mot mig själv, ett farligt spel och jag vet inte hur jag ska kunna ta mig ur den här knipan. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Det känns som om jag håller på att falla tillbaka igen. Och jag vill inte dit ner igen, jag vill inte ramla nedför hela trappan och sakta klättra upp för den långa, ojämna trappan nu när jag väl har kommit upp och nästan kommit halvvägs. Jag vill inte mera längre, har ingen ork kvar. Det här måste få ett slut, jag vill inte börja om från ruta 0 igen. Man ska inte behöva tänka om varenda dag för att kunna peppa sig själv. Men det är där det slutar. Imorgon går jag inte till skolan. Jag orkar inte, och det säger jag inte bara för att jag är lat - utan för att min ork är slut, borta, utbränd. Jag vet inte, men jag känner att jag behöver sommarlov för att rensa hjärnan från allting dåligt - jag vill ha ny, frisk luft att andas så att jag kan må sådär bra igen som jag gjorde när solen kikade fram förra veckan. Jag vill leva i solsken - mer begär jag inte.