Happy New Year!

Jaha. Så är vi här igen. Det är ett nytt år om bara några timmar. Som vanligt. Allting känns precis som vanligt. Varför känner jag så? Jag vet inte. Jag vet inte vad jag ska göra nästa år. Jag ska fylla 18 och jag ska få min efterlängtade kamera. Men vad mer? Vad mer kommer jag att göra? Det vet jag inte nu. Jag kan inte säga vad jag tror jag kommer att göra. Jag vet inte vad som komemr att hända. Jag kommer förmodligen att leva mitt liv precis som jag har gjort hittills. Men jag ska förbätra mig inom ett antal områden. Jag ska till exepmel:
- Försöka vara trevligare. mot mina vänner och mot familjen.
- Sluta bita på naglarna.
- Fotografera mera.
- Börja träna.
Jag vet - man ska inte ha några nyårslöften om man vet att man inte kommer att hålla dem. Men det här året SKA jag verkligen försöka. Jag SKA göra det bästa jag kan av mitt år. Det här året ska bli det bästa någonsin. Jag ska försöka skriva här ofta. Men jag vet att jag inte kommer att orka göra det. Jag kommer att skriva på en del andra ställen också. Men sålänge jag dokumenterar mitt liv är jag nöjd. Jag vill kunna titta tillbaka på hur och vad jag tänkte förut. Men det kommer också vara smärtsamt, antar jag. Men det är sådant man måste lära sig. Man måste helt enkelt lära sig att gå vidare. Man måste kunna lämna det gamla bakom sig och släppa taget. Man måste lära sig att släppa taget om sina misstag. Och det tänker jag göra. Iallafall nu år 2008.

[ UPDATE : ]
Som sagt. Inför väntan på det nya året så tänlte jag skriva här. Jag har trots allt ungefär en timme kvar. Men det är svårt att nämna vad som har hänt det här året. Det har hänt så mycket. Jag har bråktat med folk, jag har skaffat nya vänner, jag har varit på ett antal konsterter, jag har fått rätt så bra betyg, jag har blivit kär, jag har gjort slut, jag har blivit en annan människa. Det känns konstigt när man tänker på vad jag har gått igenom. Flera saker tänker jag inte nämna, för dem vill jag inte minnas. Jag har ingen anledning att rabbla upp de sakerna, eftersom de tynger ner mig. Och jag vill inte inleda ett nytt år med att må dåligt. Jag ska försöka må bra det här året. Men jag vet inte om jag kommer att lyckas. Och jag skriver inte detta för att få uppmärksamhet. Jag skriver det för att jag vill spara mina tankar. Jag vill kunna gå tillbaka i mitt liv och se vad jag tänkte och tyckte då, precis som jag sa ovan. Jag orkar inte med att människor som inte har någon anning om vem jag är, klagar på mig. Vem tar sig tid till att klaga? Varför inte bara gå vidare och låta den personen vara "töntig" eller "äcklig" eller vad man nu tycker. Mig gör det ingenting. Jag ska försöka att inte skriva "ÅH MAN KAN INTE LYSSNA PÅ TOKIO HOTEL, FÖR DOM SUGER!" till alla TH-fans jag ser. Men jag kan inte hjälpa det. Jag kan inte hjälpa att jag tycker att jag tycker tokio Hotel suger. Jag måste väl få uttrycka min åsikt, eller hur? Men det finns ju gränser - det tycker jag också. Jag skulle känna mig påhoppad om någon "attackerade" mig med en massa skällsord bara för att jag tyckte att ett visst band var bra. Så det ska också bli ett av mina nyårslöften, I guess. Jag ska ta och hålla käften, helt enkelt. Det borde jag gjort för längesedan. Men tyvärr är jag inte en sådan person som bara kan knipa käften. Det är som om jag hela tiden måste bevisa att det är jag som har rätt. Jag måste sluta med det, för det är en av mina dåliga egenskaper. Antagligen så måste jag försöka att bara vara mig själv. Men är jag verkligen mig själv om jag håller tyst? Då kommer det kännas som jag spelar en roll - någon som jag inte är. Kanske handlar allting egentligen om anpassning. Men jag ivll inte anpassa mig. Jag vill kunna vara jag utan att någon ska styra och ställa över mig. Kanske är det något jag saknar - respekt för andra. Jag måste helt enkelt lära mig att ta mindre plats. Men jag vill inte ändra på mig. Jag vill vara jag. Är det för mycket begärt verkligen?